Bloggpaus deluxe!

Inte för att folk bryr sig om jag skriver här eller inte. Speciellt inte de senaste inläggen. Jag gick så långt ifrån mitt happy-go-lucky sätt som det går. Men nu är det ändring på det. Time changes! Jag mår lite bättre än tidigare, men får små depp attacker, men jag lever med det.

Mycket har hänt sedan sist. Jag tog studenten, varit på 2 begravningar, festat galet, varit med Maria hur mycket som helst, klämt in 2 jobbdagar och varit i Malmö i 11 dagar. Ruggit bra sommar må jag säga!

Malmö var bäst. Liten stad med nära till allt.Man kan gå typ överallt. Mer än vad man kan säga om Stockholm. Här måste man ta tuben/pendeln/bussen w/e för att komma någon vart. Sucks.

Åkte ner dit rätt så spontant bara för att träffa David. Glad I did. Utökade vänskapskretsen med massor av sköna dudes. Även om de kunde vara douchebags ibland, men det var bara kul.

"Bästa filmen asså, Doomsday. Har du sett Doomsday? Den har allt! Mohawks, riddare, slott, zombies, virus. ALLT! Se den, Doomsday."
Det där var allt jag fick höra efter filmkvällen vi hade. Bara för att vi inte kunde komma överens om en film så föreslog jag Doomsday. Jag ångrade mig grovt. xD

Men men, bra samtalsämne.

Malmöfestivalen var helt okej. Blev trött på maten där efter 3 dagar dock. Den var bara fett så man kände sig sjukligt mätt efter halva portionen. Å portionen i sig var oftast ganska liten. 

Föredrog den hemlagade maten som mannen lagade. Det var GÖTT och uppskattat. Moar of that plz.

Men tillbaka till festivalen: Det fanns en massa aktiviteter att göra. Vi gjorde i stort sett inte en enda. Utom Krille. Han stängde in sig i en boll och rullade på vattnet med de andra barnen (han är typ 25-26 bast). Det var kul. Han och Alex bråkade konstant (bröder). Jag har aldrig skrattat så mycket åt bråk i hela mitt liv. Bara jag tänker på det nu så börjar jag skratta.
Jag köpte en jätteful uggla i tyg, en nyckelring med bjällerballs. Den var så fulsöt att jag inte kunde låta bli.
De var inga bra artister som uppträdde heller. Men jag kan i alla fall säga att jag har sett The Ark live innan de disbandar. Yay me.

Gjorde massor i Malmö som jag inte orkar rada upp här för jag börjar bli trött, haha.

     En bild från Malmö som kompensation för det haffsiga slutet, haha.

Ingen behöver läsa detta, jag skriver det bara för att jag behöver få det ur mig.

I söndags, den 29e maj på morsdag förlorade min morbror kampen mot cancer.
För 4 år sedan så fick han diagnosen malignit melanom, hudcancer. Han genomgick operationer och blev efter några månader friskförklarad. Trots det så var han tvungen att komma på läkarbesök med jämna mellanrum för att se så att allt var bra.
   I slutet av mars i år så kom cancern tillbaka. Tumören var mer elakartad än tidigare och spred sig snabbt genom hans kropp. Under en månads tid var det som en berg och dalbana. Ena dagen så kunde han känna sig bättre och sedan mådde han obeskrivligt dåligt.
  En månad tog det. Allting gick så fort. Det är helt sjukt.
  Mamma och min moster var och besökte honom i lördags. Han ville ha sina systrar där även om han inte sa det. Fia, hans fru, har pratat med mamma varje dag. Hon lämnade aldrig hans sida. Mamma är glad att hon fick träffa honom en sista gång. Jag avundas henne det. Jag träffade honom sist i vintras.
   Idag så hölls det en minnesstund för honom. Så att vi fick säga farväl en sista gång.  Den hölls i ett litet kapell vid Karolinska. Det var litet och lugnt, man fick en viss sinnesro när man gick in där.
   Han låg på en bår mitt i rummet. Han såg så fridsam ut, som att han sov. Jag förväntade mig att han skulle sätta sig upp och  le mot alla. Men det kom ju aldrig.. Inte ett öga därinne var torrt. Min andra morbror bröt ihop fullständigt. Jag bröt ihop, jag klarade inte ens av att stå upp. Hela jag började skaka.

   Efter minnesstunden så åkte vi hem till Fia för en fika och prata minnen. Det var skönt att höra om alla knasiga saker han gjorde genom åren. Det är ett bra sätt att minnas honom.
En fin sak som Fia sa att när de firade 25 år tillsammans i november förra året så hade hon tvingat honom att skriva på ett kontrakt för ytterligare 25 år tillsammans. Så hon funderade på om hon kunde stämma honom för kontraktsbrott. Det var gulligt och ett fint minne. Synd att de inte få de 25 åren bara.

Det var inte hans tid. Han var alldeles för ung för att dö. Som Fia sade, det är fel generation.
  Han var minstingen i en syskonskara på 4. Av min mamma,moster och andra morbror så var han den som verkligen tog vara på livet och gjorde det mesta av det. Han och Fia var alltid ute och reste, dök och utforskade nya platser. På sommaren åkte de ut i skärgården med sin båt och bara njöt av livet.
  Trots att han gjort så mycket i sitt liv så hade han så mycket kvar att göra.

Det kommer att ta tid för mig att vänja mig vid att han är borta. Han kommer aldrig mer att komma förbi några dagar innan jul och lämna av julmust som han alltid gjort eller sitta vid julbordet och skämta eller visa oss bilder från deras senaste resa. Han kommer aldrig mer göra de roliga ljuden som fick mig att tjuta av skratt när jag var mindre.
Allt det känns så ofattbart.

Hans sista önskan var att få bli kremerad och få sin aska spridd över havet.
Jag kan inte tänka mig en bättre eller vackrare viloplats för honom. Han hörde hemma på havet med Fia och sin båt.

Vila i frid älskade morbror Rolf Rundqvist. Du är saknad av många och kommer aldrig att bli glömd. <3

Godkväll kära dödliga och tomtar.

Den här dagen har varit lång och jobbig med inslag av skratt. Morgonen bestod av beslutångest om ifall jag skulle ta en dusch eller inte. Slutade med att jag tog en dusch runt 10 i 7. Då brukar jag klä på mig och sminka mig. Kom alltså iväg lite senare men kom bara ca 10-15 minuter sen till lektionen. Inte så farligt. Gjorde ingenting speciellt på lektionen dock. Kollade på Ugglor i Mossen (bästa parodin på youtube), Simon's cat och japanska gameshows. Jag orkade inte med någonting annat. Vi tog lunch i typ en och en halvtimme. Det var nice. Sen gick jag och White tillbaka till lektionen för vi skulle iväg på någon utställning ute på Waldermarsudde. Segt.
När vi klev på spårvagnen i kungsträdgården så satte jag mig ner precis innanför dörrarna, White kom in efter lite segt sådär. Sen ställde han sig precis framför mig och såg sig omkring efter mig. Trots att jag vinkade så såg han inte. Var tvungen att peta på honom.

är vi väl kom ut på Djurgården så pekade jag ut alla husen jag skulle ha då jag väl tar över världen. Finns massor där.

Kommer till utställningen och det första, och intressantaste jag ser på hela utställningen, är en kille som jobbar där. Han är typ i 25 års åldern och gorgeous. Det gillar vi.

Det var fullsmockat med gamlingar. Överallt. Jag fick panik. xD

Folk klagar på för lite aktivitet här så jag slänger väl in ett inlägg.

Sen jag skrev sist så har det inte hänt mycket, jullovet har kommit och gott utan några större händelser. Jag har för det mesta legat hemma och bara chillat galet. Nyårsafton var inte den bästa, jag var sjuk och stannade hemma. Men fick grym mat och spela på brorsans Wii så lite nöjd var jag.

  Första veckan efter jul är avklarad, ingenting speciellt hände. Skolan var som vanligt. Det var skönt att få träffa folk igen fast man kan klara sig utan vissa idioter.

  På fredag fyller lilla Maria 19 så det blir utgång till Harry B James. Får se hur jag kommer må då, ska på begravning den dagen också. Så anting är jag partyprinsessa eller ett litet emo, vi får se. Hoppas att jag kan hålla humöret uppe en aning iaf.

Dagen: Spelat pokémon på formen,*nörd*, och klagat på en inkompetent far som inte visste hur man gjorde med sin egen bil. Den bilen hade för övrigt det konstigaste larmet jag hört. På filosofin var det de sista redovisningarna som gjordes, jag har inte gjort men behöver inte göra heller, hihi. Min lärare säger att jag redan på lektionerna har visat att jag kan prata mycket. Vart hon fått det ifrån det har jag ingen aning om för jag snackar knappt på lektionerna om det inte gäller annat än just filosofi. Hon säger även att jag ligger på ett VG, jag är fett STOLT!

Idag fick jag äntligen jullov, woho!

Avslutningen var tråkig, jag gillar inte att lyssna på folket som sjunger i aulan. Typ bara en massa ettor. Tyvärr men snubben som sjöng idag lät verkligen inte bra någonstans. Men tjejen som sjöng däremot.. Hon hade talang. Grymt duktig.

  När Brage och den andra rektorn What's-her-face skulle hålla sitt vanliga tal så hade de strul med tekniken. De försökte fixa det lite lätt och skämtade lite om el:arna varpå Slimfit, den äckliga häxan i min klass rent ut skriker att Brage och co är idioter. WHO THE FUCK DOES THAT!? Hon ska vara 20 år, hon beter sig som en 2-åring. Nånting är fel med henne, vet inte om det var för att hon blev tappad som barn, fick för lite syre till hjärnan när hon låg i livmodern eller helt enkelt inte blev älskad som barn? Möjligheterna är många...

Åkte sedan med mamz och storhandlade. Det var jobbigt. D: Sen hem och packa upp allt, ta en varm dusch, kolla allt det vanliga på interwebz och sedan ... Somna. Jag slocknade som ett ljus och sov i nästan 3 timmar. AWESOME TUPPLUR!

Fast hela min kväll försvann men det gör inget.

Den här dagen har varit en av de sämre på många sätt.

Jag har varit för mig själv större delen av dagen eftersom att White inte kom till skolan. Jag är inte så mycket med resten av klassen..

  På filosofin hade vi redovisningar. Inte kul, det är så tröttsamt att höra alla prata. Första gruppen var rena snarkpillret. Ingen av de fyra hade något intressant att berätta. Andra gruppen pratade om aborter och aktiv dödshjälp. När det blev en stor diskussion om just aktiv dödshjälp så ville jag bara gå därifrån. Hela den här dagen verkar bara ha kretsat kring just döden. Till och med på formen pratade några högt och glatt om begravningar. Jag ville sjunka genom golvet. Mina tankar var hela tiden hos min gammelfarmor. Jag hade gått ifrån filosofin om inte Moa hade suttit ivägen.

Men.. Allt har sina skäl. Det här med att hela dagen verkar kretsat kring döden.

Idag vid 7-tiden fick vi veta att Elsa tillslut somnat in ca 1 timme tidigare. Jag blev både lättad och ledsen på samma gång.

Lättad över att hon slipper lida mer och ledsen för att hon inte finns hos oss längre. Det var bra att jag åkte och hälsade på henne igår, jag fick iallafall säga farväl ordentligt. Det fick jag inte göra med mormor.

Så vila i frid Elsa Gidlöf, du är äntligen fri nu.

Tja, tja bloggen!

Eller något.

Den här dagen har inte varit så bra, därför har jag ett behov att skriva av mig lite.

  Jag, pappa & farmor åkte för att hälsa på min gammelfarmor Elsa som ligger för döden på ett hem i hornstull. 

När vi kom dit så tänkte jag inte så mycket mer på att Elsa skulle ligga ner i sin säng och sova. Jag fick en chock. Jag kände inte igen henne. Hon var bara skinn och ben, inte den leende, gamla Elsa som jag är van att se henne. Det var hemskt. Jag ville bara gråta men höll tillbaka tårarna med stor svårighet.

  Vi var inte där så länge med tanke på att hon inte var kontaktbar. Vi åkte dit för att säga ett sista farväl för nu är det inte lång tid kvar tills hon är borta. Jag hoppas att det är snart för hon har lidit alldeles för länge nu. Hennes barn(en av farmors systrar) & barnbarn(systerns döttrar) har varit helt barbariska mot henne den här sista tiden, de har mjölkat henne på pengar, smycken, möbler och annat bara för att "Det är vårt arv, vi har rätt till det."Jag skäms över att vara släkt med sådana människor. De borde ha tagit hand om henne i stället och gjort den här sista tiden av hennes långa liv så bra som möjligt.

Älskade gammelfarmor Elsa Gidlöf, jag hoppas att du får det mycket bättre i ditt nästa liv.   

Jag har lyssnat på den låten hela dagen i stort sett. Den är faktiskt väldigt bra. Madonna's verision alltså.

Skolan idag var V-Ä-R-D-E-L-Ö-S.
Hade inge filosofi då vi ska göra en hemuppgift, så det var bara form idag. Kan ju lugnt säga att nästan hela klassen är redigt trötta på Birgitta vid det här laget. Jag börjar nästan sakna Gunvor. NÄSTAN!

Vi håller ju på med kulisser på formen, något som ingen vill göra egentligen (förutom periskop-människorna då). Mest för att vi inte har fått instruktioner om hur de ska vara, vilken stämning och så. Vi gjorde allt på vårat sätt och det blir inte Birgitta nöjd med. Vi i hiss-gruppen har gjort två mallar eftersom att hon avskydde den första. Så nu har vi i stort sett ingenting att göra. Vi kan inte göra något fören vi får tag på vårt material som vägrar komma. Men det är det som Birgitta inte riktigt fattar. Hon tjatar på oss att vi ska göra någonting. I say do it yourself. Sluta prata med Juliet hela tiden och angagera dig mer i att se till så att vi får tag på vårt jävla material så att vi kan bli klara med skiten.